Aerobic start!

I flera veckor har jag sett fram emot aerobics passet Torsdagen den 8:e. Det skulle bli en nytändning! Något jag kunde följa varje vecka hela våren.
Tiden var perfekt. Kl. 17. Jag skulle inte behöva bli alltför hungrig om jag åt efter passet. Eller så skulle jag hinna äta innan passet om det var lugnt på jobbet. Plus! Att jag inte hade barnen denna vecka, utan kunde ta det lugnt och bara ägna mej åt att träna, svettas och sen duscha och basta efteråt. Härligt!
Den 8:e närmade sej.
Och så hände det som igentligen var det enda som inte skulle hända; Jag blev sjuk. Men så blev jag frisk igen! (Konstig influensa faktiskt...)
Efter det har jag haft lite torrhosta och upplevt att det blivit något mer ansträngande att tex. gå uppför trappor...
Så jag har velat lite fram och tillbaka om jag skulle gå på passet. Jag pratade om det med mamma igår. Hon sa: "Nej, jag tycker inte du ska gå, Maria. Tänk på ditt hjärta. Du är ju över 40 nu.".... Hmm, sån ärlighet är tung att höra.

Iallafall lovade jag inget till min kära mamma utan lämnade beslutet öppet till idag. Efter mycket fram och tillbaka resonemang, så åkte jag till passet iallafall. Med föresatsen att ta det lugnt. Känna efter noga och vila om jag blev anfådd.
Det var ett tufft pass. Inte så många där, och Karin, instruktören körde på i 180! Och nog hängde jag på allt. Till en början....Fram och tillbaka, upp och ner. Klappa händerna, sväng armarna och kicka benen.... Ja, ni vet. Jag blev ju helt slut!!
Jag vet inte om jag kan skylla på förkylningen (som inte riktigt brutit ut än) eller om det berodde på dålig kondis... Svettigt blev det iallafall! Jag hade också svårt att hänga med i alla turer. Det märks att det är några år sen jag gick på aerobics. Man brukar lära sej turerna efter ett tag, de återkommer ju flera gånger. Men nu kände jag mej mest helt lost!
Hmm, allt hade kanske slutat i deppighet över min bristande kondis. Men icke!! Jag hade laddat med toppensnygga nya kläder. Nya träningsbyxor och en svart Nike tröja från Thailand. Jag såg alltså ovanligt sportig ut. Och sånt får ju allt att kännas mycket lättare! Man kan stå där; flämta, svettas och grina illa, göra fel rörelser, i otakt osv.... När alla andra hoppar i takt till musiken och ser lika anstängda ut som om de går på söndagsprommenad.....
Men man gör det iallafall med stil. ;-)